Saknad

Återigen sitter jag och finner en saknad.
Något fattas mig.
Det är ni.
Ni fattas mig.
Fattas.
Saknar.
Jag saknar er!
Vet att det inte är så långt bort, egentligen.
Men det känns.
Det känns långt.
Oändligt.
Det blir så påtagligt i vissa situationer.
Det blir påtagligt.
Jag känner det.
Jag känner er.
Jag behöver er.
Vissa dagar.
Vissa stunder.
Som nu.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0